Jag har jobbat nästan varje dag. Bara varit ledig i söndags. Om jag försöker tänka efter vad jag haft för mig kan jag inte komma på ett dugg, vilket måste betyda inget särskilt. Har mest bara försökt komma till rätta med saker. Boendet, hitta i området och jobbet. Och jag måste nog säga att det går bra. Har ju varit här nu i mer än en månad, vilket egentligen är helt otroligt! Tänk vad fort allting gått. Har redan en lägenhet och jobb! Jag vet flera som inte skulle kunna åka iväg till ett land man aldrig tidigare besökt utan att veta vad som ska ske, så får väl vara lite stolt över mig själv. Jag kände inte en endaste människa när jag kom hit och det var bara att försöka att klara allt man var tvungen att göra.

Innan jag åkte trodde jag att det svåraste skulle vara att fixa bankkonto och jobb. Bankkonto just för att man måste ha en permanent adress där man bor (och kunna bevisa det med t.ex. en gasräkning). Jag bodde ju på hotell, vilket banken inte kan godkänna. Tur att jag lyckades skaffa bankkonto även om jag råkade försäga mig om mitt boende. När det kommer till jobb så har det varit betydligt enklare att hitta det här om man jämför med Sverige. Redan efter första veckan hade jag fått ett fast jobb som waitress/stå i kassa på en restaurang. Hade även fått två andra erbjudanden om att vara nanny och ett waitressjobb på olika event. Tackade dock nej till dessa och bestämde mig för att köra på det jobbet jag fått. Dock kände jag redan efter första dagen att jag inte ville fortsätta. Den natten var den första och faktiskt fortfarande den enda gången jag riktigt har haft hemlängtan. Jag visste att jag inte ville ha det jobbet men ville i alla fall inte sluta eftersom jag inte hade ett annat jobb på g. Tänk om jag var tvungen att åka hem om jag inte skulle hitta något nytt? Vill ju inte misslyckas när jag väl har åkt hit. Jag beslutade mig i alla fall för att sluta och redan samma dag gick jag och delade ut CV:n i samma galleria. Fick en intervju, som inte var en intervju och jag hade åter ett nytt jobb redan nästkommande måndag. Där är jag kvar och jag börjar faktiskt trivas. När man väl kommit in i det flyter tiden på och det är inte lika tråkigt som första veckan. Kollegorna börjar man även lära känna och vissa är otroligt roliga att jobba med. Som idag när vi inte hade några galgar kvar och jag behövde tre stycken för att hänga upp upp några tröjor. Jag sprang runt i hela butiken och letade, även på lagret, i provrummen, i kassan och lyckades bara hitta två. Kom då på den smarta idéen att ta ner en annan tröja för att lägga den under bordet och använda den galgen. För att göra detta var jag tvungen att lägga undan de galgar jag redan hade i handen och när jag senare skulle ta dem var de borta! Jag bara stod där som ett fån. Vart tusan hade mina galgar tagit vägen? Sprang runt hela avdelningen och letade och trodde att det var två kunder som tagit dem. När jag var på väg till dem fick jag en känsla att jag skulle vända mig om och där står en kille och viker tröjor samtidigt som han skrattar. Såklart hade han tagit dem och gömt dem!

Han på mitt jobb är på pricken lik Harry från Sex And The City, dock lite yngre! Trodde nästan det var han första gången jag såg honom :)